Hon med horn i pannan

Sitter på jobbet och fick den här otroligt spontana tanken att "varför inte skiva ner något ointressant skit på den ödelagda bloggen jag har". Så här sitter jag och blickar än en gång utöver ett hav av bilder på hundar istället, inte vilken hund som helst utan American staffordshire terrier's såklart. Förutsägbar som attan.

Vad skulle jag möjligtvis vela babbla om en dag som denna? Att efter ett år av slit med att inte bli bästavän med kronofogden så har vi äntligen tagit våran relation ett steg längre och väntar nu barn. Jag gillar att överdriva, min favoritsyssla, förutom att spendera pengar då.

Vilket leder mig vidare till min älskade bil nemo som tar död på både mig och min stackars sate till kille som får operera detta sattyg regelbundet och har fått gjort ända sen ja adopterade min lilla skithög som ja ser som mitt egna lilla skadade barn(lyckades nog just skriva världens längsta mening utan avbrott). Jag trodde allt skulle lösa sig efter dopet då vi klistrade fast namnet "Nemo" i arslet på han, men icke då. Börjar gissa på att den lider av alla bokstavskombinationer i alfabetet. Eller så hatar han mig bara.

Eller ska jag kanske ta upp att efter 12 års snuttegull, bråk, skrik å vänskap ska jag radera min kära kanin Pelle från världen då han börjar bli alldeles för klen för att ja ska kunna leva med att ha kvar han? Och varför inte även nämna att ja får med mig min döda kanin hem igen efteråt(nervöst att resa runt med en döing bredvid mig för första gången), ska man ens behöva få uppleva det undrar jag? Ja absolut! För åter till mitt förhållande med kronofogden.. jag har inte RÅD att "slippa" ta med mig en död kanin hem efter en avlivning.

På det här börjar utbildningen nere i Skåne närma sig sitt slut vilket ger blandade känslor då ja älskar att vara där nere med alla trevliga människor och hundar(också att få en liten minisemester på något skruvat vis med kära fjant), men samtidigt så kommer min plånbok må både fysiskt och psykiskt bättre när det tar sitt slut då jag ÄVEN fått mindre tjänst på salongen tills det blir mer liv här på jobbet(sa jag och tittade just ut i en ödelagd lokal kl 15.46 på en eftermiddag). D.v.s. Mindre inkomster + större utgifter = Ett störtlöjligt fjortiskalas med björnar som blir uppätna av fiskar som senare blir anställd på ett miljoner kronors dyrt företag som snickrar fast bh:ar på män.

Så kort och gott är mitt nästa mål med livet att bli miljonär. Det kan vell inte vara så jävla svårt. Allt här i världen går ut på pengar och om ja nu ogillar detta, vem ska ja då vända mig till? Jag vill nämligen stämma någon. Gärna nyss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0